Hoppet om maraton lever kvar och foten känns bättre idag men jag är inte beredd att sticka ut och springa för att testa den så det fick bli en cykeltur idag istället för löpning. Trots ett underbart väder hade jag svårt att få tummen ur och komma iväg men till slut så bytte min bakdel soffa mot cykelsadel och jag trampade iväg i solskenet. Tanken var att inte stanna ut alltför länge så målet var att cykla i 90 minuter och att hinna med cirka 30 kilometer på den tiden.
För en gångs skull lämnade jag musiken hemma och det var faktiskt skönt. På något sätt så får musik motsatt verkan när jag cyklar mot när jag springer och blir en distraktion istället för något som hjälper mig att komma in i den där sköna långpasslunken. Hursomhelst… Jag visste att jag skulle cykla ut på Lidingö men exakt var jag skulle cykla när jag väl var där hade jag inte en aning om. Det visade sig bli ett kuperat pass på alla möjliga underlag och omväxlande omgivningar, allt från smala stigar i naturreservat till fina och breda cykelbanor. Säga vad man vill om Lidingö, men det är fint därute och de tar bra hand om sin ö.
Väl hemma igen så hade jag varit ute exakt 90 minuter och cyklat 29 kilometer. Ingen imponerande hastighet precis men med tanke på min cykel som inte alls är avsedd för att cyklas snabbt så fyller den ändå sin funktion och fick mig att jobba lite. Nu när jag har cyklat lite mer så är det bara att inse att det är bra komplementträning, speciellt när kroppen är sliten av löpningen. Jag har en stackars gammal mountainbike stående upp på vinden som jag funderar på att fixa till, en illgrön Diamondback. Tror att den skulle göra cyklingen bra mycket roligare.
Nu håller vi tummarna för att foten återhämtar sig till lördag och att jag kan springa! Den som lever får se!
