Om jag börjar med lördagens övningar så bestod de av ett helt vanligt lätt distanspass på 7 kilometer och det enda någorlunda anmärkningsvärda som hände var att min GPS fick hicka i början på passet så den visade fel på 200 meter. Då jag ofta tar samma väg ut i Hagaparken så vet jag ganska på pricken var den första kilometern är och när GPS’en visade på 1,2 kilometer så visste jag att något hade hänt. Trots denna smärre katastrof så fortsatte jag springa endast ledd av min skicklighet i att navigera efter en molntäckt vinterhimmel för att ta mig runt och sedan hitta hem igen och fick ihop 7 kilometer på pricken. Man kan väl sina rundor, liksom!
Veckans höjdpunkt var naturligtvis dagens långpass som var på 21 kilometer. Utgick från Stadion som vanligt och vädret var fantastiskt, soligt och en temperatur runt nollan. Tyvärr så innebar ju detta att underlaget var riktigt moddigt och tungt på ganska långa sträckor men när allting flöt på så var löpningen fantastisk, med solen i ansiktet och ett bländande vitt snötäcke på Lilla Värtans frusna vatten. Dagens runda gick igenom det fashionabla Djursholm, minsann, och till min förvåning så verkade de flesta tycka att det var jätteroligt när vi kom lubbandes då det peppades och hejades entusiastiskt från alla möjliga håll. Sådant uppskattas! Dagens roligaste replik kom från en äldre man som lite lakoniskt men högt och tydligt frågade när vi passerade honom och hans fru på deras söndagspromenad; ”Gör ni det där frivilligt?” Hoppas att han uppskattade skrattet från 40 löpare som svaret bestod av. 
Framåt 16 – 17 kilometer så började det kännas att vi sprang på tungt underlag samt att jag hade sprungit dagen innan men det var ju bara att bita ihop och kämpa på, speciellt i den helvetiska backen en knapp kilometer från Stadion. Då var det nästan så att spyan hängde i halsen, men bara nästan… Idag var också första dagen som jag såg att flera verkligen var trötta och fick släppa sina positioner och verkligen kämpa sig fram sista biten. Själv är jag faktiskt riktigt nöjd med helgens insats dels för att vi idag sprang en halvmara (nåja, vi sprang 21.04 km) och att det med lördagens pass blev sammanlagt 28 kilometer sprunget på 2 dagar. Rekord för mig!
Fartmässigt var det inget att skryta med men ledarna flaggade redan innan att de skulle anpassa hastigheten till underlaget så medelhastigheten hamnade på 6.18 min/km vilket även inkluderar vätskepauserna då allting saktar ned till gånghastighet och vi var ute i 2.13, typ. Sammantaget så har jag den här veckan sprungit 48 kilometer vilket är mycket för mig. Och benen känns helt ok, tack så mycket!
48 km även för mig i veckan och underlaget var verkligen inte roligt idag, hur härligt det än var i solskenet men visst fick man en föraning om våren?!
Absolut, men cynisk som jag är så räknar jag med en del vintriga bakslag innan vi har 10+ och barmark. Men solskenet under gårdagen var helt underbart!